Livets skatt

Läste nyss något som var så sorgligt..
Fick då perspektiv på mitt eget liv.
Hur lycklig jag är som har en så fin liten dotter och en sambo som alltid finns där när det gäller. Jag har en kropp som fungerar och ett hem jag älskar.
Jag kan hämta min fina skatt efter dagis och gå hem och mysa i väntan på pappa.
Jag får se min lilla dotter upptäcka saker för första gången och hela tiden lära sig säga nya ord. Jag kan pussa henne på magen så att hon tjuter av skratt.
Hon ger mig blöta pussar och kramar mig hårt.
På natten kryper hon ibland ner hos oss och lägger sig tätt, tätt intill mig.
Min sambo lyckas på nåt vis alltid fånga mig innan jag faller i mörkret.
Vi är så olika men ändå så sammansvetsade.
Ofta brist på verbal kommunikation men ändå räcker det bara med en blick för att veta var den andra står.
Allt detta har jag.
Men det är hemskt att tänka på hur fort det kan försvinna.
Det gäller att alltid uppskatta det.
Vardagen ska vara det finaste och bästa i livet, för det är det vi har mest av.