Det har hänt massa trevligt på sistone som jag kunnat berätta om, men jag är helt knäckt!
Det är inte klokt, men en liten fyraåring (Molly) har knäckt mig!
Jag blir galen på denna trots! Och inte kan jag hantera den heller pga min sömnbrist...
Och jag vill inte höra ett ord om att jag får skylla mig själv ang nattsömnen!
Jag vill ha trygga lyckliga barn, som vet att mamma finns där när dom vill!
Det tror jag är det bästa så det så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag håller med dig till fullo! jag har dom hellre i min säng lite längre än att dom ska känna sig otrygg! Men det kommer att bli bättre både med nattsömn och trots (hoppas jag;))
Kram Catrine
Jag skickar dig en varm kram å tycker att du gör ett toppenjobb!
Tack tjejer! :-)
Skicka en kommentar