En kärleksförklaring

Livet är inte alltid alldeles enkelt och jag kan ibland undra om jag har betalat ett för högt pris för vissa saker.
Ibland är det svårt att känna att det är okej att bo så långt ifrån min familj och mina vänner, kan känna stor saknad och vilsenhet här uppe i en del av landet där jag personligen inte har någon egen förankring.
Jag vill så klart det bästa för min egna lilla familj och som det ser ut just nu så är väl det bästa för oss att bo här, men ibland känns det som min själ vissnar lite..
Igår var en sån dag när det kändes lite extra jobbigt och jag var väl inte mitt trevligaste jag..

Så idag kommer min älskade Anton hem med en stor bukett röda rosor, för att visa att jag är viktig för honom och att han älskar mig.

Helt plötsligt blir allt mycket ljusare och det känns inte lika svårt längre.

Han fångar mig innan jag faller helt, därför älskar jag honom och därför är det värt det!