Saknad!

Har lite svårt att hitta spåret här just nu... Svårt att hitta det överhuvudtaget.
Åker berg och dal-bana, humöret upp och ner och fram och tillbaka... Jag är ju visserligen van vid tvära kast men nu kan det gärna bli lite mer jämnt ett tag ;-)
Jag gillar inte att skriva här och klaga, för jag är själv så otroligt trött på alla som jämt gnäller i sociala medier.
Visst, man mår dåligt och behöver lite sympati, men samtidigt som man själv spyr ur sig allt sitt negativa inför andra så drar man ner dom lite grann också.
För även den mest positiva person har svårt att hålla humöret uppe när allt man hör eller läser är elände.
Många kan också vara väldigt dåliga på att vara tacksamma över det som är bra i deras liv och att se det. Så blir det lätt när man sätter upp sina problem på en piedestal!

Därför tycker jag det känns lite fånigt av mig att gnälla, för jag har ett underbart liv! Kär som tusan i maken och världens underbaraste ungar! Lever mitt liv precis så som jag vill leva det!
Men ibland längtar jag nästan ihjäl mig efter mina vänner söderöver!
Det självklara umgänget som blir med de som man "alltid" har känt och delat så stor del av livet med!
De som man bara behöver dela en blick med för att veta vad dom tänker och som man har massa minnen ihop med. Dom som alltid fanns där även när allt var jätte jobbigt och jag inte riktigt kunde hitta nån väg framåt. Dom som fanns där när jag halkade av spåret totalt och inte alls hittade tillbaka. De vänner som jag älskar!
Jag saknar er så mycket och längtar sååå tills vi ses i sommar!

<3