Men det går liksom i vågor...
Haha, hur kul är det att följa en sån blogg liksom?
Sen är dilemmat som alltid, hur mycket och vad kan man skriva om?
Tänkte nog börja bjuda mer på mig själv, men vara fortsatt reserverad med att skriva om andra (förutom familjen då så klart, annars skulle det inte finnas nåt att skriva om ;-) ).
Nu har jag ju ingen rafflande historia att bjuda på så här första gången jag uppdaterar på en månad, här har vi ju bara varit sjuka hela tiden!
Det är inte klokt vad mycket Alvedon, penicillin och nässprej som förbrukats här den senaste månaden.
Molly har precis börjat höra lite bättre efter sin (dubbla!!!) öroninflammation, när jag med åker på en dubbel!
Sten-döv är jag!
Visserligen har jag ju inga problem med mr Shenkenbergs snarkningar just nu, men jag längtar ändå tills det släpper!
Och jag har en helt annan förståelse för varför alla gamla verkar så sura, det är ju skitjobbigt att inte höra vad folk säger! Eller så hör man fel och tror att de säger nåt idiotiskt!
Helgen är här och fredagsmyset är snart avklarat. Det med barnen i alla fall, sen tar vi fram det tunga artilleriet när dom somnat. Man vill ju liksom inte fördärva dom!
Mr Shenkenberg börjar känna sig förkyld han med, så att jag räknar med att från imorgon är min frid över!
Tror nästan att jag blev räddad på sätt och vis av denna sjukan för jag var på väg rätt in i väggen!
Hade tom svårt att sova när jag hade tillfälle. Nu tar jag bara en slurk Cocillana och sen gör det sig självt!
För övrigt Anton, kommer du numera omnämnas som Mr Shenkenberg här inne!
Molly gjorde det etablerat!
1 kommentar:
Ja, de där tar han väl med sig till graven ;)))
Skicka en kommentar