
Jag och Anton har försökt stötta så mycket vi orkar, och emellanåt har jag satt resten av mitt liv åt sidan för att finnas tillhands.
Jag vet ju själv hur mycket det betyder och behövs när det stormar omkring en.
Idag fick vi en blomma av föräldrarna till den ena partnern som tack för att vi har stöttat dom.
Jag blev så rörd att jag nästan började lipa.
Blev så otroligt tacksam!
1 kommentar:
vad fint! kram anna
Skicka en kommentar